Det finns så många saker vars former vi aldrig ifrågasätter. Vi tar dem för givna. Men hur och varför har dessa former uppstått?
Maki Okamotos objekt får oss att se vardagens föremål på nya sätt. För Maki är gaffeln inte bara en gaffel, och en mugg kan vara mycket mer än bara en mugg.
”Jag arbetar med objekt som finns i vår vardag, som koppar, skedar och askar. Jag förändrar dem, bearbetar dem och sätter nya ansikten på dem.”
I ”The spoon project” har hon arbetat med att förvandla bestick. Resultatet är ett slags mutationer som innehåller bestickens alla beståndsdelar, men funktionerna är inte längre självklara.
Hon visar också ”The spoon brooch project” där hon gjort om skedar till broscher.
”Skedbroschen föddes när jag försökte göra en ny sorts broschmekanism. För att kunna sätta skedbroschen på kroppen sköt jag in skedbladet från baksidan av kläderna. På så sätt blir bärarens kläder innehållet i skeden och en del av smycket, samtidigt som de också utgör bakgrund.”
Inför utställningen hos Kaleido ville Maki Okamoto utmana sig själv. Hon bestämde sig för att använda en mängd olika material för att göra olika typer av skedbroscher. På så sätt tar broschmekanismen ett steg tillbaka och istället sätts arbetet och skedarnas material och karaktärer i fokus.
Innan Maki började studera smyckekonst på Konstfack gick hon på en skulpturutbildning i Japan. Hon skulpterade nakenmodeller i full skala och gjorde figurer i trä. Men hon kände att hon inte nådde ut med sitt arbete. Hon ville involvera åskådaren mer.
”Nu när jag arbetar med smycken och korpus kan jag göra betraktaren delaktig. Jag gillar att mitt arbete är avslutat men inte komplett utan en bärare eller användare.”
”Mina alster fungerar som ett verktyg för kommunikation mellan mig och användaren, men också som ett verktyg för kommunikation mellan användaren och dess omgivning.”